etteko

Mor utenför vårt B&B i Edinburgh, Skottland.

Idag har jag fått ett presentkort av min mor på 400:- på Mera Mode. Hon hittar aldrig något där ändå sa hon så jag fick hennes. Min mamma är nog världens sötaste. Inte för att hon ger mig presentkort utan bara för att hon är den hon är.
I morse (okej, i eftermiddags) när jag vaknade så stod hon och bakade jitter-buggar. Jag har nog fått min bak- och matlagningshjärna av henne. Min klura-ut-lösningar- och snickarhjärna har jag fått av min far.

Idag har jag pratat med en man jag inte pratat med på superlänge och skrivit ett mail till en annan man jag inte pratat med på 2 år.
Jag har även skrattat åt desperata försök att dra ner mig. Hur kan människor vara kapabla att inte förstå när det är dags att sluta? När det har kommit till den punkt då de bara gör sig själv till åtlöjje och blir dagens glädjeämne?
Det är förvånansvärt vad verklighetsundflyende människor kan åstakomma.
Jag är själv inte bättre, o nej. Men jag håller mig ialla fall till böcker och behåller min knäppa syn på världen för mig själv. Och försöker verkligen inte pracka den på andra människor och övertala dem att jag inte är sinnessjuk.

För sinnessjuk är jag i allra högsta glad. Just nu till exempel.
Jag går omkring och känner mig kär. Vem är jag kär i?
Jag tror jag blivit kär i luften.

Idag har jag legat i min säng och tänkt, jag tycker om att tänka.
Det är bra med omställningar i livet, jag har fått tillbaka mina tankar. Eller kanske snarare, mina tankar har fått tillbaka mig. Jag min dåliga människa som ställt en skärm mellan mina tankar och mig själv. Vilken simpel svikare jag är. Jag kan ju inte inbilla mig att jag kan gå in i något slags liv och lämna mig själv bakom för att det som är jag inte passar in.
Det har jag lärt mig, jag ska inte stympa bitar av mig själv för att passa in i en ram som vill ha mig.
Istället ska jag ta reda på alla bitar av mig och sedan bygga "ramen" suggesivt med byggdelar som jag går ihop med, byggdelar som kan förstå mig.

Jag har en så fin förklaring på det där som en vis, livräddande, kvinna en gång visade mig.
Och nu vet jag att även jag kan vara en solid kärna att bygga något bra av.
Första steget är att bli en solid kärna, andra att skulptera med det man har.
Även jag ska bli något bra en dag.

Se, jag sa ju att jag var sinnessjuk. Hur många 18-åringar sitter och tänker på sådant här en lördagkväll?
Hur många är inte ute och härjar med sina vänner?

Nåväl, idag såg ja Quils. Underbara, häpnadsväckande, förskräckligt horibla fasansfulla film!
Den började lite avmätt som vardagsmat men utvecklade sig i tantsnusk, passioner, tragedier och andra ljuvliga ting och slutade som en totalt förskräcklig mardröm!
Nå, den bjöd på mycket: Generade fnittringar, förstående "nåå", knutna nävar av förväntan, händer pressade för munnen för att kväva skrik, studsande i soffan av stress, hopknipna ögon av förskäckelse, häpet öppna munnar och suckar av besvikelse.. nästan lite tårar också på sina ställen.
Men det var en sån där film som det så förtvivlat behövdes ett bra slut på. Men nä, fan ta publiken för vi blev snuvade på vårat sockersöta slut. Två av hudupersonerna dör och den tredje blir ett psykiskt sjukt vrak.
Varför kunde jag inte få den där perfekta filmkyssen som slut att klistra fast på näthinnan innan sömnens timmar slukar mig i sitt obarhärtiga mörker?

Nu skrattar jag åt mig själv, men det får man göra. Med lite självdistans går det superbra och bjuder på mer skratt än alla skämt i världen.

Jag vill skaffa en lägenhet och göra fint, köpa underbara blommor, måla, tapetsera och dekorera.
Nu har studentmössorna börjat hagla in med en påminnelse om att ge gärnet sista veckorna, göra allt ogjort, fixa alla betyg, kyssa Wedis för MVG:t i Arbetsmiljö och säkerhet, bränna Matte B på bål och hoppa på askan, vara vänlig mot alla den sista tiden.
Jag har funderat på det här med Matte B. Mitt IG lyser inte så så vackert i betygsamlingen men ärligt talat så tror jag varken jag har ork eller motivation nog att ta tag i det just nu. Jag ska ändå inte börja plugga på en gång så jag kan lika läsa det på komvux för det går alldeles för fort för mig i skolan, det här är tredje försöket.
Jag förstår inte varför jag gör såhär egentligen. Jag är ju riktigt bra på matte men det tar död på mig, jag somnar. Jag hatar, hatar, HATAR verkligen matte. Det är helt sinnesjukt. Egentligen har jag både språk- och mattehjärna men jag avskyr matte och det enda språk jag gillar är engelska och även där har usla lärare lyckats ta död på motivationen att läsa vidare.
Jag tror helt enkelt det är mitt "go" det är fel på just nu, min ork och min motivation är verkligen i botten.
Nej, matte tar vi sedan och ett år i England borde göra susen för engelskan med.
Avslutad skola borde göra susen för motivationen med :D

Jag är dessutom stolt över mig själv för att ha klurat ut gåtan kring ägglossning.
Way you go girl! :D

Nu ska jag inte längre trötta ut era förmodligen redan nersövda ögon även om jag med största säkerhet skulle kunna pladdra på i en evighet till. Jag får ge mina ben kommando att ta mig till sängen där jag kan prata med mina tankar och fantasifigurer och sucka över att drömprinsen inte kommit inridande på sin vita springare idag heller.