etteko

Där trampade jag på sanningens ömma tå. Eller snarare stampade kanske.
Det märks så tydligt när folk börjar bli desperata efter att klämma åt en.
Och ja, jag tycker synd om 30-åringar som fortfarande inte har funnit sitt förnuft.
Dessvärre kan jag inte hjälpa dem att hitta det och får nöja mig med att hoppas att de någon gång i livet ska kunna titta tillbaka och inse.

Nu har jag sagt mitt och det känns bra. Jag hade inte tänkt säga något men även jag har mina gränser.
Det har redan börjat hagla nya anklagelser över mig nu när sanningen om de gamla har kommit fram.
May that be as it is. Jag är glad att jag tog det beslut jag gjorde.

Jag tänker inte gå omkring och vara besviken, arg och ledsen. För mycket tid har redan ödslats på detta.
Jag har så mycket roligt och spännande i mitt liv som behöver min energi och uppmärksamhet.
Jag trodde idag skulle bli en tung dag men det har varit tvärt om, jag tror inte jag haft en så bra dag på länge.
Och det är nog ett tecken på att jag nu själv kan börja välja vad jag ska ta åt mig av och inte. Konstruktiv kritik i all ära, men smutskastning, skitsnack, påhopp och falska anklagelser är sådant jag kommer borsta av mig.

Jag ser det bra i det, jag har sett vilka mina verkliga vänner är. Jag har lärt mig massor och jag har lärt mig att stå upp för mig själv. Och ja, jag dristar mig även till att känna mig lite stolt över hur pass väl jag egentligen skött det hela.

Och nej, denna episod har inte fått mig att sluta lita på killar. Bara fått mig att göra mina val av killar lite mer nogrant.
Och jag tror att allt vi människor är med om här i livet lär oss någonting, jag vet att alla gamla hemskheter så småningom blir till erfarenheter som man kan dra nytta av.

Jag har ett helt spännande liv framför mig, och det här har bara gett mig ännu bättre föruttsättningar för att kunna leva det på bästa sätt och njuta av varje dag som går. För ja, en dag kan kännas pissig men det finns nästan uteslutande alltid en liten ljuspunkt någonstans som gör att även denna dag var värd att levas.

Ni kanske tror att ni krossar mig, att ni gör mig svag.
Tvärtom, jag blir bara starkare och ännu mer trygg i mig själv.
Och vet ni? Det är underbart!

Hur känns det att alla medel ni använder för att bryta ner i grund och botten bara gör mig mer beslutsam, mer trygg, mer lycklig, mer hel och dessutom, för mig så mycket närmare mina vänner och min familj?
Hur känns det? Hur känns misslyckandet?

Jag är stark, jag lever, jag älskar och jag mår bra!