Jag tror jag har fått någon ovälkommen i hasorna.. igen.
Eller kanske har det aldrig slutat utan det är bara jag som valt att inte se det?
Jag vet inte riktigt hur man ska få folk att inse när det är dags att sluta, att lägga ner. När det har gått över den gränsen att det gör mig något och nu bara förminskar dem själva. Jag vet inte riktigt hur man kan tillåta sig själv att sjunka så lågt, jag skulle aldrig klara det.
Ord och gliringar gör mig inget, jag är gjord av starkare virke än så.
Det är nog själva grejjen att vara kontrollerad, spionerad på, tillbakahållen och spekulerad om som stör mig..
Det är en sak jag vill att ni alla ska veta. Ni vet ingenting.
Det sägs att folk "vet mer än jag tror" men det kunde inte bli mer fel än så.
Jag tycker nästan lite synd om alla som känner behovet av att "klämma åt mig" på ett eller annat sätt.
Vet ni vad jag gör åt era försök? Jag ler, skakar lite lätt på huvudet och känner att jag vill ge er alla en riktigt stor kram.
Jag förstår att det inte kan vara så lätt för er heller. Att var så missunsam och fast i det förflutna kan aldrig vara hälsosamt.
Det här är egentligen inte på något sätt ett meddelande åt er. Det är mer jag som sitter här i godan ro och i mitt stilla sinne skänker er en liten varm tanke och jag hoppas ni känner den där ni sitter och funderar på vad ni nu ska göra när jag är såhär spydig och viftar bort er som den lilla myggsvärm ni är.
Kanske ni ska försöka den berömda metoden att gå på mina vänner? Eller nej, ursäkta. Det har en av er ju faktiskt redan gjort. Fungerade det?
En liten tanke bara.
Har ni någon gång under era försök fått ut det ni ville ur mig?
Eller har ni kommit åt mig på det sätt ni egentligen önskat?
Har jag egentligen blivit påverkad över huvud taget?
Men som jag sa; det här är egentligen bara jag som sitter med min tekopp och min mors kofta framför datorn och rippar några skivor så jag slipper ta med dem ner till mitt riktiga hem.
Tänk att varje person innehåller ett helt liv, det är lite svårt att förstå när man är så mitt uppe i sitt eget.
Tänk att få vara en del av någons hela person, det är stort det.
Kan du minnas sista gången du var tacksam?
Det kan jag.
Nu känner jag hur tankarna springer iväg med mig som de så ofta gör.
Det var däremot längesedan jag delade med mig av dem här... det kanske har sina anledningar.
Ikväll blir det te med världens bästa pig.
Jag vet aldrig något längre. Och jag trivs med det :D
Tjing! Det låter som att du är arg på någon/några från ditt förflutna..? jag känner dig inte, halkade bara in på din blogg o tänkte jag skulle skriva några rader. Jag tycker du verkar vara en supermysig människa o stark som få så jag gillar din inställning! Heja dig! Bli bara inte bitter eller typ "jag bryr mig ändå inte.." för det visar nog tyvärr allra mest att du faktiskt bryr dig.. ett litet tips, helt oombedd..;) ha det bra & ta hand om dig!
ooh, nej, vad ledsen jag blir att läsa att någon är dig i hasorna. Vad trist! Jag älskar din blogg och ditt härliga sätt att skriva på. Det sprudlar bara av positiva idéer o energier runt dig o du har ett så mysigt sätt att skriva på. Brukar följa din blogg lite då o då, trots att jag inte känner dig. bra att du inte låter nån sätta sig på dig! Att ge elaka kommentarer o pikar visar verkligen på hur små en del är. Ville bara säga det. Styrkekram! o god fortsättning!
som man sår får man skörda
Hej Therese :) Jag är inte arg på någon från mitt förflutna, däremot har jag väl skurit bort vissa delar av det som jag inte har behov av längre. Jag vet inte om du kanske missförstod mig där, jag sa inte att "jag inte bryr mig" snarare att folk som ger mig pikar bryr jag mig inte om, det åker av på en gång. Det är grejjen att vara spionerad på som stör mig, man lessnar efter nåt år sådär.. Tack ska du ha! :) Ta hand om dig med!
Och hej Lina. Vad kul att några som jag inte hade en aning om läser min blogg =) Jag får väl passa på att be om ursäkt då för att jag varit så inaktiv så länge, har inte velat dela med mig här riktigt.. Tack för din kommentar, den värmer. Men jag vill också säga att jag inte är ledsen, bata leds.. Kram och God fortsättning!
Nej men välkommen tillbaka en av mina anonyma vänner :) Ja, visst är det väl härligt att man får den skörd man sår? Jag trivs väldigt bra med min faktiskit, den ger goda bullar.
Hur smakar dina, bränt?
Det är inte min skörd jag är missnöjd med kära vän, det är att den brända lukten från din sprider sig ända hit.
ja, det känns hårt va. Du kan spela hur mycket du vill lilla vän men alla vet iaf..... Ha d så gott
Nej det känns faktiskt inte alls särsklt hårt :) Tack ska du ha! Det samma! Kram på dig.
Sara, jag har sagt det förr och säger det igen; du är min idol! Hoppas hemresan går bra! kram.
hahaha ja all tröst är bra
uppskattar dun blogg jättemycet! Du skriver med en sån härlig deamatisk humor så att man kan se hela scennariot framför sig..Det är jättekul!Jag är nåt år ädre än du o känner prick prexis igen alla "ångest-nojorna" man har. Det kan kosta på att bjuda bjuda på sig själ - men din pesonlighet verkar bara nehöva det ;) Var den du är o leta efter snälla människor såna som vill en väl, o som trorpå en såna mäniskor finns allt, där man minns anaar det! Stor Kram & lycka Tll!
Det är nog ändå det värsta som finns, folk som tror att dem vet när dem i själva verket inte vet någonting.
Ha en fin dag! :)
jag uppskattar din blogg jättemycket trots att vi inte känner varann "live". du har ett så mysig sätt att skriva på o uttrycker dig både dramatiskt o träffsäkert så man känner igen sig o kan inte annat än att dra på smilbanden. Du verkar vara både stark i dig själv o positiv o ha underbara glada energier som jag beundrar jättemycket. Jag är nåt år äldre än dig och jag känner igen mig själv prick prexis exakt och det är både roligt o vmodigt. hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du återigen får lust att skriva av di fritt ur hjärtat på din fina blogg. Din blogg är min favorit! Kram på dig! Du är säkert en underbar person på schen tror jag o du verkar ha massor av idéer på maus. Heja dig och lyck till!!