Nu är det nog!
Nu kära vänner känner jag inte för det här längre!
Ni har mitt telefonnummer :)
Och till er, mina kära "anonyma" vänner som tydligen inte vet vad ett IP-nummer är och antar att jag är lite korkad och tror att "oh, om jag skriver en annans namn så vet hon inte att vi är samma person, häftigt" vill jag bara säga:
Gud vad skönt att ni redan vet allt om mig, jag är glad för er skull.
För min facebook är nämligen blockad för alla utom mina vänner och min blogg är härmed nerlagd.
Puss!
Ni har mitt telefonnummer :)
Och till er, mina kära "anonyma" vänner som tydligen inte vet vad ett IP-nummer är och antar att jag är lite korkad och tror att "oh, om jag skriver en annans namn så vet hon inte att vi är samma person, häftigt" vill jag bara säga:
Gud vad skönt att ni redan vet allt om mig, jag är glad för er skull.
För min facebook är nämligen blockad för alla utom mina vänner och min blogg är härmed nerlagd.
Puss!
Idag sa Sara "Aj, helvetes jävla kuk-röv!"
Ni vet historien om min brutna tå? Den har nästan läkt helt nu, eller hade kanske jag ska säga.
Idag spelade vi rugby barfora och Sara sprang rätt in i Isaks häl och tån sa "knäck" sen sa Sara "AJ!"
Sen sa hon "Aj, helvetes jävla kuk-röv" och gick och satt sig och gungade lite fram och tillbaka och kände sig bitter.
Så med andra ord är min tå uppfuckad igen, tejpad på nytt och jag haltar än en gång. Det känns lite ovärt kan jag meddela.
Men, JAG HAR BESTÄLLT MIN BOK :D
Den kostar 600 egentligen men jag hittade den på rea :) Så sjukt glad!
iiihii, den väger 2,5 kilo. Jag kommer vara okontaktbar från och med slutet på nästa vecka.
Passade på att beställa tre andra böcker som jag också velat ha nu när det var rea.
Det är så skönt att vara tillbaka här hemma i rummet och på skolan. Igår tog vi tag i vårat projekt också. Det kommer bli så bra! Ska bara se till att Embla kommer tillbaka så vi kan börja arbeta också.
Nej, nu pratar jag bara så jag ska gå och sova bort min huvudvärk, än en gång.
Fick föresten några monstertabletter av min far som man bara får ta en tredjedel av, när man har migrän.
Snart blir det Karlshamn och fika ;)
Nu sova!
(Saknar dig Hiwatti! Ju!)
Idag spelade vi rugby barfora och Sara sprang rätt in i Isaks häl och tån sa "knäck" sen sa Sara "AJ!"
Sen sa hon "Aj, helvetes jävla kuk-röv" och gick och satt sig och gungade lite fram och tillbaka och kände sig bitter.
Så med andra ord är min tå uppfuckad igen, tejpad på nytt och jag haltar än en gång. Det känns lite ovärt kan jag meddela.
Men, JAG HAR BESTÄLLT MIN BOK :D
Den kostar 600 egentligen men jag hittade den på rea :) Så sjukt glad!
iiihii, den väger 2,5 kilo. Jag kommer vara okontaktbar från och med slutet på nästa vecka.
Passade på att beställa tre andra böcker som jag också velat ha nu när det var rea.
Det är så skönt att vara tillbaka här hemma i rummet och på skolan. Igår tog vi tag i vårat projekt också. Det kommer bli så bra! Ska bara se till att Embla kommer tillbaka så vi kan börja arbeta också.
Nej, nu pratar jag bara så jag ska gå och sova bort min huvudvärk, än en gång.
Fick föresten några monstertabletter av min far som man bara får ta en tredjedel av, när man har migrän.
Snart blir det Karlshamn och fika ;)
Nu sova!
(Saknar dig Hiwatti! Ju!)
Jag tror jag har fått någon ovälkommen i hasorna.. igen.
Kanske är det för att jag skriver om något speciellt just nu som allt bara hopar sig kring mig..
Eller kanske har det aldrig slutat utan det är bara jag som valt att inte se det?
Jag vet inte riktigt hur man ska få folk att inse när det är dags att sluta, att lägga ner. När det har gått över den gränsen att det gör mig något och nu bara förminskar dem själva. Jag vet inte riktigt hur man kan tillåta sig själv att sjunka så lågt, jag skulle aldrig klara det.
Ord och gliringar gör mig inget, jag är gjord av starkare virke än så.
Det är nog själva grejjen att vara kontrollerad, spionerad på, tillbakahållen och spekulerad om som stör mig..
Det är en sak jag vill att ni alla ska veta. Ni vet ingenting.
Det sägs att folk "vet mer än jag tror" men det kunde inte bli mer fel än så.
Jag tycker nästan lite synd om alla som känner behovet av att "klämma åt mig" på ett eller annat sätt.
Vet ni vad jag gör åt era försök? Jag ler, skakar lite lätt på huvudet och känner att jag vill ge er alla en riktigt stor kram.
Jag förstår att det inte kan vara så lätt för er heller. Att var så missunsam och fast i det förflutna kan aldrig vara hälsosamt.
Det här är egentligen inte på något sätt ett meddelande åt er. Det är mer jag som sitter här i godan ro och i mitt stilla sinne skänker er en liten varm tanke och jag hoppas ni känner den där ni sitter och funderar på vad ni nu ska göra när jag är såhär spydig och viftar bort er som den lilla myggsvärm ni är.
Kanske ni ska försöka den berömda metoden att gå på mina vänner? Eller nej, ursäkta. Det har en av er ju faktiskt redan gjort. Fungerade det?
En liten tanke bara.
Har ni någon gång under era försök fått ut det ni ville ur mig?
Eller har ni kommit åt mig på det sätt ni egentligen önskat?
Har jag egentligen blivit påverkad över huvud taget?
Men som jag sa; det här är egentligen bara jag som sitter med min tekopp och min mors kofta framför datorn och rippar några skivor så jag slipper ta med dem ner till mitt riktiga hem.
Tänk att varje person innehåller ett helt liv, det är lite svårt att förstå när man är så mitt uppe i sitt eget.
Tänk att få vara en del av någons hela person, det är stort det.
Kan du minnas sista gången du var tacksam?
Det kan jag.
Nu känner jag hur tankarna springer iväg med mig som de så ofta gör.
Det var däremot längesedan jag delade med mig av dem här... det kanske har sina anledningar.
Ikväll blir det te med världens bästa pig.
Eller kanske har det aldrig slutat utan det är bara jag som valt att inte se det?
Jag vet inte riktigt hur man ska få folk att inse när det är dags att sluta, att lägga ner. När det har gått över den gränsen att det gör mig något och nu bara förminskar dem själva. Jag vet inte riktigt hur man kan tillåta sig själv att sjunka så lågt, jag skulle aldrig klara det.
Ord och gliringar gör mig inget, jag är gjord av starkare virke än så.
Det är nog själva grejjen att vara kontrollerad, spionerad på, tillbakahållen och spekulerad om som stör mig..
Det är en sak jag vill att ni alla ska veta. Ni vet ingenting.
Det sägs att folk "vet mer än jag tror" men det kunde inte bli mer fel än så.
Jag tycker nästan lite synd om alla som känner behovet av att "klämma åt mig" på ett eller annat sätt.
Vet ni vad jag gör åt era försök? Jag ler, skakar lite lätt på huvudet och känner att jag vill ge er alla en riktigt stor kram.
Jag förstår att det inte kan vara så lätt för er heller. Att var så missunsam och fast i det förflutna kan aldrig vara hälsosamt.
Det här är egentligen inte på något sätt ett meddelande åt er. Det är mer jag som sitter här i godan ro och i mitt stilla sinne skänker er en liten varm tanke och jag hoppas ni känner den där ni sitter och funderar på vad ni nu ska göra när jag är såhär spydig och viftar bort er som den lilla myggsvärm ni är.
Kanske ni ska försöka den berömda metoden att gå på mina vänner? Eller nej, ursäkta. Det har en av er ju faktiskt redan gjort. Fungerade det?
En liten tanke bara.
Har ni någon gång under era försök fått ut det ni ville ur mig?
Eller har ni kommit åt mig på det sätt ni egentligen önskat?
Har jag egentligen blivit påverkad över huvud taget?
Men som jag sa; det här är egentligen bara jag som sitter med min tekopp och min mors kofta framför datorn och rippar några skivor så jag slipper ta med dem ner till mitt riktiga hem.
Tänk att varje person innehåller ett helt liv, det är lite svårt att förstå när man är så mitt uppe i sitt eget.
Tänk att få vara en del av någons hela person, det är stort det.
Kan du minnas sista gången du var tacksam?
Det kan jag.
Nu känner jag hur tankarna springer iväg med mig som de så ofta gör.
Det var däremot längesedan jag delade med mig av dem här... det kanske har sina anledningar.
Ikväll blir det te med världens bästa pig.
Det är inte kul att titta på en människa som alltid är glad och märka att hon slutat le..
Så satte jag mig ner för att skriva på projektet och kommer fram till att det här kommer bli en mycket påfrestande produktion..
Scen 8. Om mig.
"Men när jag försökte skriva en följetong om en kvinna som var som jag..."
Första texten inrepad och genast känner jag hur idéearna kommer flygande.
Jag som varit alltför lat och inte haft någon lust att genomföra det här, nu blev jag genast superpeppad!
Senast idag tänkte jag "näfan, jag skiter i det.. tar det nästa år istället, jag vågar inte" och knappt för två timmar sedan förklarade jag för Rola vilken ångest jag har.
Och visst, jag vågar fortfarande inte och det är just därför jag ska göra det. Shit, vad kul det ska bli!
Kanske hjälpte reyn till? Var och såg nyårsrevyn idag för första gången på många år. Jag brukar ju vara med.
Jag kan nog inte beskriva vemodet i att vara på "fel" sida i år. Jag vill ju stå framför publiken, inte ingå i den.
Jag fällde några tårar och bestämde att nästa år ska jag fan vara med oavsett om jag har tid eller ej! Ett år utan nyårsrevy är inget komplett år.
Det här med teater är faktiskt helt min grejj, jag vet inte hur deprimerad jag skulle bli om jag blev nödgad att sluta. När man väl hittat något man verkligen älskar så vill man inte släppa det för allt i världen.
Nu ska här jävla kämpas Micke, min lilla personliga regissör. Jag tänker sjutton inte ge mig förrän det blir ruggigt bra!
Scen 8. Om mig.
Första texten inrepad och genast känner jag hur idéearna kommer flygande.
Jag som varit alltför lat och inte haft någon lust att genomföra det här, nu blev jag genast superpeppad!
Senast idag tänkte jag "näfan, jag skiter i det.. tar det nästa år istället, jag vågar inte" och knappt för två timmar sedan förklarade jag för Rola vilken ångest jag har.
Och visst, jag vågar fortfarande inte och det är just därför jag ska göra det. Shit, vad kul det ska bli!
Kanske hjälpte reyn till? Var och såg nyårsrevyn idag för första gången på många år. Jag brukar ju vara med.
Jag kan nog inte beskriva vemodet i att vara på "fel" sida i år. Jag vill ju stå framför publiken, inte ingå i den.
Jag fällde några tårar och bestämde att nästa år ska jag fan vara med oavsett om jag har tid eller ej! Ett år utan nyårsrevy är inget komplett år.
Det här med teater är faktiskt helt min grejj, jag vet inte hur deprimerad jag skulle bli om jag blev nödgad att sluta. När man väl hittat något man verkligen älskar så vill man inte släppa det för allt i världen.
Nu ska här jävla kämpas Micke, min lilla personliga regissör. Jag tänker sjutton inte ge mig förrän det blir ruggigt bra!
Scen 8. Om mig.
Ett nytt år.
Ett nytt år och du har fortfarande inte lagt av? Kanske borde du beundras för din envishet, eller bara anses grymt korkad.
Men det var inte det som var det. Det som faktisk var det är att det här är andra dagen som du och jag <3
Det blir ju ett lätt datum att komma ihåg iaf =) Lite korkat av oss att bestamm igår som datumet och inte idag, haha =D
Gott nytt år alla :)
Tjing!
Men det var inte det som var det. Det som faktisk var det är att det här är andra dagen som du och jag <3
Det blir ju ett lätt datum att komma ihåg iaf =) Lite korkat av oss att bestamm igår som datumet och inte idag, haha =D
Gott nytt år alla :)
Tjing!