etteko

.. varför jag aldrig skriver. För att jag kan :)
Som min kära fd lärare säger "Kan ni sluta med teater, så gör det!"
Men det kan vi inte så vi gör det inte.

Så här sitter jag nu, utled på att vara här uppe och spyleds på att vänta på mina betyg.
Jag tror jag hållar på att bli snudd på galen efter att ha suttit här uppe en månad och väntat, väntat på att månaden ska gå så att hjärtat skulle komma hit. Sen kom han och åkte igen och nu sitter jag och väntar på att få åka ner, vilket sker på måndag. Den här byn och den här staden gör mig galen ända in i märgen trots att det varit underbart att träffa er igen. Aldrig mer en månad här uppe.
Som min far sa åt min karl när han kom upp "Ja du, här kan man ha mycket roligt om man inte är ute efter nöjen."

Så här sitter jag, och väntar.
Idag köpte jag en tidning och i väntan på annan väntan så läste jag den också. Nu är jag inne på min andra väntan, väntan fram tills alla tv-programm börjar. Sen blir det pausväntan och efter det väntan på att lyckas somna. Ungefär lika road som jag låter över detta har min sommar här uppe innehållit glädjeämnen, dvs nästan inga. Vi hade kunnat komprimera allt det roliga jag haft här på sex veckor och sätta det till en vecka. Det skulle då innebära fem veckors väntan. Men på måndag är då alltså min väntan slut och jag åker ner till södern för att inte återvända.
Den här flickan har nämligen kommit in på högskola och ska bli hjärnskrynklare, plus då det faktum att jag ramlat in i armarna på en oerhört charmerande karl.

Oerhört kär, oerhört galen och sinnesjukt lycklig beger jag mig så neråt ännu en gång för att börja det riktiga livet. Mitt liv.