etteko

Nu har jag jobbat tre kvällar i rad på Statoil. Det är trevligt men igår kände jag verkligen hur jag blev mer och mer osocial ju längre kvällen gick. Vaknade på morgonen med feber och täppa i näsa, hals och öron men tänkte att nej, jag ska fan inte vara sjuk. Så jag knaprade i mig några alvedon och for upp till Micke där jag var en lika trevlig gäst som vanligt och åt och slocknade en stund på soffan. Det var mys, jag fick ju gosa med Matilda.
Så i morse vaknar jag igen av världens hostattack och feberfrossa. Känner mig riktigt hängig faktiskt för en gångs skull. Nå, jag har ringt till jobbet och bett dem kolla om någon annan kan ta mitt skift i kväll. Jag hoppas det. Annars får jag väl så vackert pallra mig dit med min feber och hosta ner kunderna antar jag. Det hade inte varit kul kan jag lova..

Jag och Hiwatti var ut en sväng med bilen för någon dag sen och fotade Kiruna från massa olika vinklar och håll. Eller rättare, han fotade Kiruna från massa vinklar och håll och jag slogs med myggen. Fast uppe på Luossatoppen kunde inte jag heller låta bli. Det var så fint :)
Och självklart kom där även en klassiker ur Hiwattis djupa strupe:
"Det är så vackert så jag börjar må illa. Fy fan! Är det nåt jag hatar så är det skönhet!"

Thihi :)
Nu ska jag ta några alvedon, krypa ner i badet och vänta på besked från jobbet.
Kram kram