etteko

Så det var hit vi skulle komma efter tre år?
Alla val och all dålig tajming tog oss hit?
Jag är inte upprörd, jag är vemodig.
För nu vet jag att jag måste släppa något som jag så länge hållt i.

Det blev genast så dubbelt. Jag tror jag tänkte båda tankarna samtidigt.
Fan det skulle ha varit jag!
Tack gode gud att det inte är jag!

Jag stannar vid "Tack gode gud att det inte är jag!".
Jag vet ju hur du är, jag vet ju hur det blir.
Och jag vet att jag inte hade velat vara där, här, fast, nu, nej, inte den framtiden, ångesten, sveken, nej.
Jag vill inte vara där.. här, fast, nu.
Nej.

Men vemodig får jag vara ett tag, efter tre år är det helt legitimt.

Det finns prinsar det har du lärt mig.. nu får någon annan plocka upp mig när jag står och vinkar hejdå till dig.