etteko

Så grusade julelyckan en aning. Hela huset ligger i vinterkräksjukan.
Jag är än så länge frisk men inkubationstiden är ju 12-48 timmar. Så vi ser vad som händer inatt och imorgon.
Det är inte riktigt bra det här med att jag just har kommit hem till stan och varit ut igår, jag tror jag har kramat halva stan och antagligen smittat hälften av dem.
Förlåt, förlåt!
Nu sitter jag här på mitt rum, missade min dejt idag vilket är ohyggligt tråkigt.
Ska anstränga mig nu för att inte bli sjuk.

<3

Det här har varit en hur mysig dag som helst med lilla familjen i lilla byn!
Tänker inte sitta här och skriva på julaftonskvällen tänkte bara uttrycka min önskan;
Jag önskar du vore här lill-skiten ;P

Jag saknar ju dig!

"Och då vill jag bara säga att jag önskar er alla EN RIKTIGT GOD uuööhh!"

Förresten plockade lille Ivan upp en flodhäst ur sin julklapp, pekar på den och utbrister förtjust PAPPA!
Nej Ivan, pappa är ingen flodhäst :)
Däremot har vi lekt nu och döpt flodhästen till Putte och noshörningen till Aung (ett försök till Hans).
Gulle!

Puss, kram.

Så det var hit vi skulle komma efter tre år?
Alla val och all dålig tajming tog oss hit?
Jag är inte upprörd, jag är vemodig.
För nu vet jag att jag måste släppa något som jag så länge hållt i.

Det blev genast så dubbelt. Jag tror jag tänkte båda tankarna samtidigt.
Fan det skulle ha varit jag!
Tack gode gud att det inte är jag!

Jag stannar vid "Tack gode gud att det inte är jag!".
Jag vet ju hur du är, jag vet ju hur det blir.
Och jag vet att jag inte hade velat vara där, här, fast, nu, nej, inte den framtiden, ångesten, sveken, nej.
Jag vill inte vara där.. här, fast, nu.
Nej.

Men vemodig får jag vara ett tag, efter tre år är det helt legitimt.

Det finns prinsar det har du lärt mig.. nu får någon annan plocka upp mig när jag står och vinkar hejdå till dig.

Nu skriker lilla Sara inombords: -Det här är inte helt min grejj!
Lilla Sara har sagt många saker de senaste dagarna.
Nu sitter hon och bankar rastlöst med fötterna mot min magsäck och nynnar oändliga melodier om drömmar och mål.
Saker hon inte riktigt gillar, saker hon inte riktigt tål.
Funderar gör hon mycket, på både smått och ingenting.
I lilla tanken "mycket" irrar hon ofta omkring.
Ibland säger hon saker som stora Sara inte riktigt vill höra, hon lyssnar inte riktigt på.
Lilla Sara kan inte begripa att det är så svårt att förstå.
Det händer saker i marginalen som pockar på uppmärksamhet.
Och lilla Sara försöker få stora Sara att inse vad hon redan vet.

Natten. Hej.

Saknar dig <3

Nu har jag äntligen fått träffa de flesta av alla goa vänner här uppe och börjat få tillbak mina norrländska manér :)
Snart kommer systeryster med karl, barn och en bulle i ugn. Fasiken vad kul!

Här sätter jag mig i godan ro och tänker prata med den saknade gossen men inte gick det som planerat heller. Han var tvungen att rusa iväg och hejda några bråkstakar..
Jag dödar dig om du dör ska du veta!!

Ja :) Idag har vi vart till Pajala och tillbaka jag, Ida, Therése och Vic. (Therése du ska veta att varje gång jag tänker på dig, pratar om dig eller skriver om dig så blir det alltid esérehT i hjärnan. Jag måste verkligen anstränga mig för att det ska bli åt rätt håll.) Det var mysigt faktiskt att sitta där i bilen och prata och sova lite.

Jag måste börja träna på mina monologer.. helst igår och inte nästa vecka. Sen måste jag börja skriva satan i mig.

Jag har absolut inte det minsta vettigt att komma med så jag tror jag slutar nu, nu har ni i alla fall fått läsa lite alla vänner och ovänner.

Saknar dig!

Och så gjorde jag mitt val. I torsdags tog jag tag i jadda-jaddan i mitt huvud och tog ett snack.
Det gav mig ingenting, precis som allt annat inte har gett mig någonting så allt slutade med snacket och ena möjligheten var bortvald.
Igår kom det ultimata beviset på att jag valt rätt, och också på att jag sårat någon. Det kan väl aldrig vara kul att få höra att det finns någon annan som upptar ens tankar. Sen hur man väljer att tackla problemet i fråga är väl upp till var och en och kanske också en enastående hint om mognadsgrad.
Jag vill inte ha någon pojke mer. Jag vill ha en man.

Igår var nog den mest sinnesjuka festen på ruggigt länge här i BigBrother-Hoby. Ska bli så skönt att åka iväg från alla intriger, bråk, triangeldraman och otrohetsaffärer. Jag hade en trevlig kväll jag. Dansade, pratade, skrattade och gick hem vid två för att sedan sitta uppe till halv sex imorse med en stilig figur.
Nu har jag bara en sak jag behöver tänka på och känna efter inför. Just därför kan jag inte få mig till att vara arg. Jag tycker mest att det är lite ironiskt med tanke på allt som sas i torsdags, mellan oss alla tre.
Och är det någon jag skulle vara arg på så vore det inte på honom, men jag är inte arg. Jag förstår precis tanken och allt som de hoppas ska komma ut av det hela. Det fungerade inte riktigt på mig bara, just för att mina tankar är någon annanstans. Det tror jag att en annans tankar är också men om allt känns bättre nu så unnar jag er det.
Själv ska jag hoppa över festen ikväll och gå dit alla tankar för mig :)

God middag!

Och helt plötsligt känns det som att det här jullovet kanske kommer ganska lägligt trots allt. Jag som innan helgen inte alls velat åka "hem", förutom att få träffa alla.
Det är helt sinnessjukt vad min hjärna har arbetat de sista dagarna, kanske är det därför jag är så trött.
Jag har absolut inte den blekaste om vad jag ska göra, just nu går jag runt och känner efteroch det gör mig bara ännu mer förvirrad för ju mer jag känner efter, ju mer känner jag. Det här är inte kul.
Fast hade det inte varit såhär och det inte blivit som det kanske kommer bli så skulle inte det heller vara kul. Och om det blir som det kanske blir så kommer det vara kul, men ändå inte. Och blir det inte som det kanske skulle bli, hur blir det då? Blir det så som jag kan välja att det ska bli? Och blir det rätt då?
Ju mer jag känner efter, ju mer känner jag. Tror jag. Men tror jag fel då? Alla möjligheter är ju nämmligen inte här..
Dom borde komma hit.. Dom borde komma hit! Innan jullovet.
För en sak är säker, jag kommer inte orka med den här hjärnan under julen då jag både måsta vara social, repa inför teaterhögskolan och skriva manus.

And along with all this my headace is just getting worse.
Jag kom på mig själv idag med att vila minst en gång om dagen, oftast två-tre bara för att sova bort huvudvärken. Jag kom också på mig själv med att jag de senaste gångerna jag haft huvudvärk och försökt vila bort den också har mått grymt illa, legat i min säng och känt hur jag snurrar runt i svarta tunnlar med grälla ljusfläckar.
Börjar min fleråriga huvudvärk gå över i täta migränanfall?

Ända sedan jag kom i puberteten har jag haft ont i huvudet flera dagar i veckan. De senaste åren har jag haft ont i huvudet minst en gång varje dag och nu, det senaste halvåret, har jag ont i huvudet konstant. Jag är glad om det håller sig borta en timma. Kanske är dags att ringa farbror läkare och kolla upp det?

Nu ska jag och min förvirrade, värkande hjärna förflytta oss två meter snett bak åt vänster för att få oss några timmars sömn. God natt!

Vi ses snart :)
Puss!

missar man början, missar man allt
missar man början, missar man allt
missar man början, missar man allt