etteko

Så säger ofta min mamma och suckar. Så säger jag och suckar.
Nu för tiden behöver man inte ta sina konflikter när de uppstår och öga mot öga.
Nu kan man dra ut på saker, snikas, vänta, vänta och åter vänta för att jag göra det så jobbigt och nedbrytande för den andra som möjligt.
Ja, Internet har fört med sig många möjligheter som de flesta nog hellre skulle vara utan.
Jag hoppas allt får ett slut nu.

Jag gjorde som jag skulle, korsade armar och ben och det fungerade inte.
Där stod jag då, på andra sidan lokalen och försökte desperat höra varenda ton som dundrade ur förstärkarna.
Alla var där och ingen visste, bara jag och någon på scen förstod litegrann.
Än en gång avklädd och spottad på av dem som säger sig älska mig mest.

Allt som hade kunnat bli något fint här du förstört min vän.
Ur led är tiden.

Det sägs att allting kan få ett slut nu, att ni far förlåtit, att ni  har förlåtit.
Allt detta oförstånd tar död på mig.
Hur kan människor vara kapabla att inte inse vad de gör?
Jag kan inte förlåta, hur ska jag kunna göra det?
Och ändå kommer jag det, underminera mig själv och låtsas att jag har förlåtit, låtsas att det är okej tills det tillslut kommer bli okej. Tills jag tillslut har spottat på mig själv så många gånger att jag inte orkar kämpa emot längre.
För sådan är jag, snäll mot dem som varit minst snälla mot mig.
Det kanske kallas svag och vek? Ja, det gör nog det.

För sådan är jag.. svag och vek.