I-landsproblem.
Nu sitter jag här, halva lovet har gått och jag har inte pluggat ett skit ungefär. Jag har försökt och försökt men det kommer inget, skrivkrampen segrar än en gång. Idag har också hjärnspökena segrat.
Jag är ute på min dagliga surf och trillar in på en sida med balklänningar.
Ska jag gå på balen? Vill jag gå på balen?
Ja, jag vill gå på balen. Ska jag gå? Med vem ska jag gå?
Jag har alltid haft en så romantiserad bild av balen som Chrystian så vacker uttryckte det.
Jag har alltid tänkt att jag ska ha en fin klänning med korsett och gå med mitt livs kärlek och dansa hela kvällen.
På balen dansar man tydligen inte, man går in på röda mattan, sen äter man och sedan "super man som djur" på efterfest. Och så har jag ju ingen livs kärlek att gå med, jag har ingen klänning. Jag har inte ens orkat kolla eftersom jag inte har någon att gå med.
Jag känner mig lite som Askungen "Vad vore väl en bal på slottet om inte tråkig, trist och alldeles, alldeles underbar.."
Jag vet att jag kan fråga en vän men det är inte det som är grejjen. Det ska ju inte vara en vän..
Så här med efterlyses mitt livs kärlek! Det är dags att stiga in i rampljuset nu!
Kom på din vita springare och rädda mig från alla drakar och onda troll..
Jag hade någon gång velat få uppleva den där känslan att "wow, där är han, det är han!"
Det hade varit något att leva för.
Och sen kanske han kommer, och man känner att "shit, där var han ju" och så fattar man det försent och så försvinner människan igen. Jävla kul..
Nå, nu ska jag fortsätta drömma mina sockersöta, rosafluffiga drömjävlar.
Vem vet, det kanske finns något förutbestämt?
Lets hope :)