etteko

Nu var det 9 timmar sedan jag sov senast. Vaknade vid tolv även i natt och har sedan inte kunnat somna om.

På natten är allt okej.
Men på dagen, varje litan sak, varje litet ord och allting brister.
Sedan ligger man bara där i panik, ångest och en jävla massa tårar och vill bara bort, bort, bort från alltihop.

Vissa bryter upp och kommer fram till att känslorna svalnat betydligt mer än de trott.
Medans vissa andra bryter upp och kommer fram till att känslorna var tusen gånger starkare än de trott.

Och vad ska man då göra när det ändå inte går?