Känslostorm
Fy fan vad jag lever!
Jag lever, äntligen, äntligen lever jag.
Det är sjukt, jag mår så bra. Jag kan inte förklara. Jag är så glad.
Jag är lycklig, helt från djupet är jag lycklig.
Det är helt underbart, helt sjukt otroligt underbart!
Jag kan inte förklara vilken otrolig lättnat, ja vilken sjukt stark kombination av känslor som virvlar i mig nu.
Ni kan inte förstå, jag kan aldrig förklara.
Känslan är så överväldigande att tårarna kommer automatiskt.
Jag kan inte förstå det själv, inte ta in det helt, inte än.
Det är ofattbart, så stort och otroligt att jag inte tror jag hade klarat av att förstå det helt.
Ärligt talat så hade jag nog tagit mitt liv av ren lycka om jag förstod.
Jag är bra, jag är så jävla bra och jag kommer blir så bra.
Hör ni det? Jag är så jävla bra!
Se på mig nu!
Kan ni ens förstå? Se på mig nu och klandra mig sedan!
Jag har lärt mig så mycket och blivit något så mycket större än ni någosin vågat föreställa er!
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin låta något eller någon dra ner mig igen. Aldrig!
Jag trodde aldrig jag skulle känna så här, det ofattbart.
Jag mår så bra och är så lycklig att jag inte kan göra annat än gråta.
Jag kan inte ens förklara, det går inte. Det är omöjligt.
Min själ gallskriker, ja fullkomligt vrålar av lycka!
Det går bara inte att förklara känslan, jag förstår den inte ens själv.
Och skulle jag förstå den så skulle jag splittras i tusen bitar. Det är sjukt.
Se på mig nu! Jag lever!
Jag klarade mig, alla år. Jag klarade mig!
Jag gjorde det, jag vann! Jag klarade mig! Jag klarade mig!
Allt.. jag klarade det! Jag gjorde det, jag klarade allt!
Det är sinnessjukt och så varmt och stort att det... jag vet inte ens vad jag ska säga.
Med vilka ord jag än anväder så är det att förminska det tusen gånger om.
Det är allt, det är jag.
Här är jag och jag klarade mig!
Genom allt klarade jag mig..
Kom och ta min hand nu..
Jag lever, äntligen, äntligen lever jag.
Det är sjukt, jag mår så bra. Jag kan inte förklara. Jag är så glad.
Jag är lycklig, helt från djupet är jag lycklig.
Det är helt underbart, helt sjukt otroligt underbart!
Jag kan inte förklara vilken otrolig lättnat, ja vilken sjukt stark kombination av känslor som virvlar i mig nu.
Ni kan inte förstå, jag kan aldrig förklara.
Känslan är så överväldigande att tårarna kommer automatiskt.
Jag kan inte förstå det själv, inte ta in det helt, inte än.
Det är ofattbart, så stort och otroligt att jag inte tror jag hade klarat av att förstå det helt.
Ärligt talat så hade jag nog tagit mitt liv av ren lycka om jag förstod.
Jag är bra, jag är så jävla bra och jag kommer blir så bra.
Hör ni det? Jag är så jävla bra!
Se på mig nu!
Kan ni ens förstå? Se på mig nu och klandra mig sedan!
Jag har lärt mig så mycket och blivit något så mycket större än ni någosin vågat föreställa er!
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin låta något eller någon dra ner mig igen. Aldrig!
Jag trodde aldrig jag skulle känna så här, det ofattbart.
Jag mår så bra och är så lycklig att jag inte kan göra annat än gråta.
Jag kan inte ens förklara, det går inte. Det är omöjligt.
Min själ gallskriker, ja fullkomligt vrålar av lycka!
Det går bara inte att förklara känslan, jag förstår den inte ens själv.
Och skulle jag förstå den så skulle jag splittras i tusen bitar. Det är sjukt.
Se på mig nu! Jag lever!
Jag klarade mig, alla år. Jag klarade mig!
Jag gjorde det, jag vann! Jag klarade mig! Jag klarade mig!
Allt.. jag klarade det! Jag gjorde det, jag klarade allt!
Det är sinnessjukt och så varmt och stort att det... jag vet inte ens vad jag ska säga.
Med vilka ord jag än anväder så är det att förminska det tusen gånger om.
Det är allt, det är jag.
Här är jag och jag klarade mig!
Genom allt klarade jag mig..
Kom och ta min hand nu..
Kommentarer
Postat av: Aleksandervera
Very impressed!
Trackback