etteko

Nu har jag packat nästan allt, bara det här vanliga som tandborste och smink kvar, det som man alltid måste ta sist.
Tre flyttkartonger blev det, och så min stora otympliga (men snygga :P ) väska.
Jag har varit så avtrubbad över hela den här flytten de senatse två-tre veckorna och i dag kom jag fram till att just det har varit min resfeber. Jag brukar inte få resfeber så jag har inte känt igen det men nu sitter jag här med en krånglig mage, några nätter med dålig sömn bakom mig, en ångestklump i halsen över allt jag tror jag kommer glömma här fast jag vet att jag är bra på att packa ner allt.
Känner mig grymt virrig och stirrig, sitter fortfarande i nattlinne trots att jag varit vaken sen åtta. Allt går trögt, fingrarna rör sig så långsamt och jag får huvudvärk så fort jag vrider på skallen.. resfeber! Eller kanske flyttfeber..

Tänk om jag inte blir omtyckt då? Jag kanske är jätte ful och dålig på att spela teater och har en knasig dialekt? Jag kanske har fula kläder och konstiga åsikter och skumma tankar? Jag kanske inte alls passar in? Jag tror jag kommer svimma på planet, eller tåget, eller skolan.. eller på alla tre ställerna.

Åh, det här kommer bli så jävla bra :D
Och jag kommer grina för sån är jag, jag är blödig och jag gråter när jag blir rörd, och ledsen, och arg, och glad, och när jag ser något vacker och när jag läser en bra bok och när jag tänker på alla som kan dö ifrån mig. För det gör jag, jag tänker på alla som kan dö ifrån mig. Jag är nog en väldigt känslosam människa, inte känslig, känslosam och det är helt underbart. Jag blir lätt glad, lyrisk, lycklig, ledsen och arg. Jag tror jag är en krydda för mitt eget liv.

Och jag kommer gråta över alla underbara som jag lämnar här.
Lilla Ida och lilla Vic. Hur ska jag klara mig?
Nä, nu blir jag känslosam igen och jag har inte tid för tårar nu.. måste packa ner datorn.

Tisdagen den 19:e augusti och Sara blir Blekingebo.
Det är något att sätta en postitlapp för.