etteko

Det ligger helt på sniskan.

Min kväll:
Sara och Bilal slåss i köket, som vanligt. Sara springer ut ut köket när Bilal ska sprätta vatten på henne och springer den vanliga rundan i korridorerna, gör en tvär sväng och PANG! springer rätt in i en dörrstopp och tänker "helvete nu slog jag i tån igen" sätter ner foten och tänker "helvete, det gör ont på riktigt. Tån känns sned."
Blir chockad och yr som vanligt när det händer nåt och säger "Shit, Bilal jag tror jag bröt tån" han skrattar och jag säger "Seriöst jag tror på riktigt att jag bröt tån".

Sen tittar jag ner på min stumpa (ja, jag vet att jag böt från tredjeperson där) och ser att min socke sticker ut på ett konstigt sätt. Vinglar in i väggen, går mot duschen och tänker "kallvatten". Tar av strumpan och säger "Bilal, du får titta annars tuppar jag av" Bilal är tyst.. Jag säger "Är den sned?" Han säger "Den är sned!"

Sara får dessa välbekande flimrande fläckarna framför ögonen och ramlar in i väggen. Sen är det grått för ögonen medan Sara försöker hitta kallvattnet på den förbannade kranen. Bilal lägger Sara på en bänk och hämtar is.

Rolla ringer någon slags sjukhusväxel som säger att vi ska komma in så efter en stund har jag blivit buren in i en bil och sitter med Erik, Bilal, Björn och Rola påväg mot Karlshamn. Jag mår illa.

Nå, akutvistelsen var som akutvistelser är flest; fem timmars väntan och ingen hjälp. Blir röntgad och väntar..
Efter ännu en halvtimme kommer läkaren in och säger "Nu ska du åka hem"..
-Vah?
-Ja, nu ska du åka hem.
-Men, är det inget fel på mig?
-Jo, du har brutit ena tån och stukat den andra.
-Och vad ska vi göra åt det, jag kan inte stå på foten. Jag kan inte ens böja den för att den är så svullen.
-Vi gör ingenting.
-Men man brukar i alla fall tejpa tår så dom inte blir snea! Den står ju för sjutton rätt ut och är vriden..?
-Ja, men du får använda träskor.
-Men jag kan inte GÅ!
-Nä, men du får använda träskor och stabila skor.
-Jag KAN inte GÅ!
-Näe..
-Men vad sjutton ska jag göra då? Mot smärtan? Knapra alvedon och hoppa på ett ben?
-Ja.
-Jaha, tack då..

Sen åker vi hem och väl hemma ringer doktorn och säger "Du, vi har upptäckt nåt på din röntgen. Du får komma tillbaka på måndag för en klinisk undersökning och för att se att ingenting är felställt."
-Ehm.. min tå står rätt ut från foten, jag är ganska säker på att den är felställd.
-Du får komma på måndag.

Så imorgon är det jag som går (läser hoppar på ett ben) till vårdcentralen här nere och säger "Hej, jag vill träffa Flygare så han kan pumpa mig full med morfin, lustgas och allt knark han kan finna på, slå mig i huvet så jag tuppar av, och sen slita min tå på plats. Tack!

Inte en chans att jag tänker hoppa runt på ett ben med en svullen, dundrande fot till på måndag så att tån hinner börja läka för att sedan knäcka tillbaka den. Jag fick för fan inte ens en avledon eller hjälp ut. Inte ens bärhjälp med väskan och jackan, inte ens någon som öppnade dörren! Jag hoppade längs korridorerna och stödde mig mot väggarna för att inte svimma igen. Jag fick inte ens en krycka.
Skit!

Nu ska jag gråta ut min ångest inför imorn och den stundande tåknäckningen.
Björn kom i alla fall och knackade på mitt fönster och sa godnatt :)
Han är allt bra han!

Nu natten..
Jag har något att skriva om nästa gång.

Natten..

"I remember when.. I remember, I remember when I lost my mind.
It was something so special about that day.."
..det var i fredags

"Gud förlåter inte!
För Gud har aldrig dömt!!"
Det finns ingen synd, det är ett påhitt av kyrkan.
Ja, det finns i alla fall ingen synd gentemot gud, bara gentemot andra människor och djur.
..och folk undrar varför man inte kallar sig kristen, herre gud.

Ja vilken helg hörni tjejer. Den går helt, helt klart under en egen kategori.
Helt vrickat, stört, tokigt och helt underbart.

I remember when I lost my mind..
..i fredags.
Och det har hållt i sig hela helgen, jag kan ju bara undra hur veckan ska gå.

Tjing!

Alldeles för mycket vin för en tisdag.. nu natten.

Sov sött!

Det är så skönt, varje fredag är det skönt att det är helg och varje måndag är det skönt att det är skola igen :)
Jag är fortfarande kär i Carl-Einar Häckner och lycklig över hans show.

Det har varit en grymt lugn helg, missade demonstrationen i Malmö dock, det var synd. Hade jag vetat att den skulle vara skulle jag nog lagt mina pengar på att åka dit och demonstrera mot Sverige Demokraterna. Sånt jävla skit!
Jag ska inte ens ge mig in på att tänka på det nu för då kan jag inte sova.. istället ska jag oroa mig så att inte min gullis Rola från "oooh! LIBANON!" tar min cyckel. För det gör "dom" ju allihop.. eller hur var det nu?
Fy fan!

Jag har suttit på mitt rum exakt hela helgen. Två gånger har jag gått ut för att bre tre mackor och sen gått in igen. Det har varit så skönt! Jag har gjort så mycket som jag behövt göra, jag har läst, utforskat och skrivit.
Det händer saker mina vänner, det händer saker.

Det är så dumt, för det finns saker jag vill dela med er här men inte kan på grund av vissa läsare. Det fanns en tid innan allitng då jag pratade av mig här men efter vissa händelser törs jag inte det mer. Det handlar på ett sätt om att rädda mig själv... från allt det som skulle ploppa upp igen om jag tillät min hjärna att tänka på det, jag gör inte det.. tänker på det alltså. Men jag drömmer, mycket.
Kanske jag ska hälsa på Jan trots allt?

Nu ni, nu ska jag sova om drömma om min prins.
Det var tredje natten inatt jag drömde om honom, han är bra han.
Han är bokstavligen talat min drömprins :)

I will survive, even this.

Eufori! Jag har känt det! Jag har känt det idag och det fick mig att inse att jag känt det åt minstone en gång innan, när jag såg Mamma Mia.

Jag känner det än och jag har bestämt mig. Den dagen jag faller för någon ska det kännas så här!
Den dagen jag faller för någon, ska jag falla för honom som jag faller för Carl-Einar Häckner!
Och nej, jag faller inte för den nära 40-åriga gullplutten. Jag faller för honom på grund av den känsla han ger mig..
(och visst, inte skulla jag shasa bort honom om han kom och knackade på)

;)
Hah, nu ska jag över till Rola på te och prata om kvällens show och min nya kärlek.
Tjing!

Jag har just haft en totalt meningslös disskussion med en man som knackade mig på axeln i morse och sa "du, jag vill prata med dig ikväll". Det började med tystnad, tystnad och tystnad..
"Du drar ut mig för att du vill prata och så säger du ingenting, det är ju meningsfullt. Säg något!"
Sen började det, och fortsatte och jag blev absolut inte ett uns klokare av något som sades. Sades det ens något av vikt? Nej.

Vissa saker säger bara sig självt. Det är helt självklart.
"Du var aldrig en billig hora för mig.."
Vad var jag i så fall?

Jag är leds på att vara arg.. jag är så leds.
Jag är så jävla leds på all skit som förljer mig som flugor på väggarna.
Jag har så mycket annat jag vill lägga min energi på, som jag lägger min energi på. Ända tills det dyker upp en fluga från förr, eller som nu, en helt ny fluga.

Jag har börjat känna mig som en elektriskt flugsmälla. Jag tror det är det att jag faktiskt börjat inse vad det är jag har varit med om..

Jag är så jävla leds.
Leds på allt som spökar i mitt huvud.
Leds på allt som är förstört.
Leds på allt som förstördes..

Ni är ena jävla svin!
Och här sitter jag, och arbetar med allt som blev kvar..

Oboy, det har varit en hektisk tid och nu sitter jag här, alldeles för trött för mitt eget bästa och behöver egentligen plugga in mitt manus och läsa två monologer..

Nu är det måndag och det har varit ett brutalt uppvaknande ur dimman under helgen, myshelgen, som varit. Jag saknar alla goa gubbar från pojk-kollektivet. Som tur är ska vi nog dit ihelg igen ;)
Än en gång har jag lyckats kläcka ur mig små djupa funderingar som alltid envisas med att dyka upp under tiden i dimman, såsom;
Hey, min mun har förlorat förmågan att smälta choklad!
och..
Det känns som att jag har svalt mig själv och fastnat i halsen..

Det är bara bevis på att vi har haft roligt och jag har fått träffa Johan till på köpet :)

Så nu sitter jag här, lite lycklig och lite bitter på dessa envetna flugor som sitter på min omsorgsfullt ommålade vita vägg.
Jag vill radera dig och alla dina fluganhängare från jorden..

Det är bara en sanning.. det är bara ett hat.
Flugor!

Du finns inte mer.
Du finns inte för mig mer än ett glas mjölk över din fula skalle.
Du finns inte för mig mer än mina skrynkliga lakan som omgående ska tvättas ut ur mitt liv.
Du finns inte.. för du fanns aldrig där.
Och jag förlorade inget, jag vann.
Jag vann tre helt underbara vänner som du i samma veva förlorade.

Och så sitter jag här och funderar på vad det är som gör att jag alltid lyckas springa på fel människor, vad det är jag gör för fel. Men jag gör inte fel, jag springer in i människor och är öppen nog att ge dem en chans som många sedemera visar att de inte förtjänade. Jag har alltid sett det som ett misslyckande, som att förlora. Men vad har jag förlorat då? Ett svin. Är det något att förlora egentligen? Jag sörjer inte över svinen, jag sörjer över behandlingen, jag sörjer över allt arbete som blir kvar åt mig efteråt. Jag sörjer över slöseriet med tvättmedel för att få de jävla lakanen rena igen.

Och jag blir förbannad och mår illa och vill helst kasta appelsiner men tappar bara en citron. Jag får impulser att boka tågresor lång, långt bort för massa pengar som jag inte har och går in på SJ:s hemsida och tittar lite tills jag kommer fram till att det för tusan är piratfest i helg som ingen, inte ens svinen, ska förstöra.
Det här är en sanning: För varje svin finns det fem motpoler.
Jag har dem alla fem och kanske är det värt svinen.

Det rättfärdigar inget, det förlåter inget och det får inget att bli glömt. Men likväl är jag vinnaren varje gång.

Inte nu efter min upptäckt av det riktiga livet. Det skulle vara helt omöjligt för mig att komma tillbaka.
Jag tycker synd om alla inrotade stackars själar som klagar på alla som har mod nog att lämna det trygga, tråkiga, fördjävliga liv de lever och sticker långt, långt bort. Jag tycker synd om alla som tror att de har allt men aldrig har provat något annat. Jag tycker synd om alla som är så trångsynta att de inte kan se andra möjligheter och jag är glad att ni inte längre finns i min vardag som små energitjuvar som äter mig inifrån och trycker på mig för att jag minsan inte ska tro att jag är något.

Men vet ni.. jag är så jävla mycket mer än ni någonsin ens skulle våga drömma om att bli. Jag är så jävla levande att det är helt sjukt och jag unnar er ingenting. Jag tror det kallas hat och jag trodde inte jag var mäktig nog att känna sådana känslor. Så grattis, ni har gjort mig mäktig nog!

Och nu sitter jag här, livs levande i mitt underbara, trånga internatrum och känner mig sjukt lyckligt lottad. Lycklig att jag är här, lycklig att jag lever, lycklig att jag är lycklig och jag sätter lite värde på att jag träffat alla dessa mögliga idioter som fått mig att må piss halva mitt liv för annars hade jag inte varit här, jag hade inte varit den jag är och jag hade kanske inte varit så här glad.
Och visst finns det idioter här med, jag har redan träffat två. Men jag har lärt mig sålla bort sådant som jag inte vill ha. Jag har lärt mig att acceptera mina åsikter och känslor och jag växer så mycket här att jag nästan får växtvärk i själen.

Och jag kommer aldrig tillbaka, aldrig helhjärtat, för jag har flyttat. Inte bara kroppsligt, jag har flyttat helt och hållet.
Och det här är kanske inte mitt hem, mitt hem har jag bara i mig. Som en liten varm, glödande boll är hemmet i mig och jag är glad att jag har insett det. Där jag är, där är jag hemma och när jag kommer tillbaka vecka 44 så kan ni ge er tusan på att jag plockar ut den bollen och lämnar den här, den ska inte med dit upp igen.
En dag, inte så långt in i framtiden, kommer jag plocka ut mitt hem och bygga upp det på en fin plats någon annanstans som inte heter Kiruna. Någonstans... och jag har en liten känsla om var det kan bli.

Nu ska jag inte längre filosofera, nu har jag varit djup nog för stunden. Jag ska ta en lång uppfriskande dusch, sluta må illa (jag mår alltid illa när jag är på dåligt humör och med tanke på att jag ser en av dessa mögliga idioter varje dag mår jag således också illa varje dag), ringa Mjölle och ta en romantisk promenad till.. skräll! ICA ;P

Jag saknar er mina små tokar uppifrån norr, snart ska jag klampa in i era liv och tvinga er att umgås med mig en hel vecka så jag får tillbaka mina norrländska manér ;)

Gulle!

Han liknar ju faktiskt vissa andra så oddsen för att saker skulle gå var ju liten..

Sitter här, färdigklädd och fixad och väntar på att gå iväg till tåget till Karlshamn.
Vi ska på någon studentgrillfest som Peters kvarter brukar ordna, det ska bli superkul :)
Ska bara vänta in Rola och Petter så drar vi sen.

Men jag saknar min Ida!! Nog för att många här är lika störda som jag så har du varit med hela vägen till min nuvarande stördhet gullet. Kom och hälsa på din buse så ska jag visa vårt "vilda" liv här med massa grillpartyn, majspallande och kosafari. Det finns mycket spänki här :)
Och jag har äntligen slutat skrika för mördarsniglarna men, icke att förglömma, jag tycker fortfarande att de är lika äckliga!!

Mina råttor har kommit har jag ju glömt säga! Jag har ju inte vart här på evigheter, jag har ju fyllt år och allt. Blev väckt av 15 sjungande gullisar som överaskade mig med tårta och champange och en stor råttbur med massa tillbehör. Och nu har äntligen töserna kommit. Fyra veckor är bebbarna, skitsmå!

Haha :) Vi hade en föreläsare idag som citerade en dikt för oss som egentligen var på norksa men på svenska blir den såhär:
Du ska veta min tös
Sa mormor till flickan
Att livet är inte bara orgasm
Du måste knulla också!

Kontenta: Man måste jobba för att nå det goda.

Nu måste jag fara.
Saknar er!
Puss

Har inte tid att skirva nu och antagligen inte sen heller. Ville bara dela med mig med ett leende :)
Allt känns så superbra!

Så nu får ni ett leende från det innersta, innersta och hela vägen ut till ytan! :)

I love being here!
Och vissa saker går med flyt, ett mysigt flyt..
we'll see.. :)

Puss!

Nu har jag grinat hela eftermiddagen så nu får det banne mig vara nog!
Men det är så svårt när alla är så söta. Ida och Vic var här med tårta och ett bildkollage och jag kunde faktiskt hålla mig då men så fort dom åkte så höll jag på att grina ögonen ur mig och det tar ju aldrig slut.
Ush vad jag kommer sakna er era små hollon! <3

"Let the rain come down
and wash away my tears
Let it fill my soul
and drown my fears
Let it shatter the walls
for a new sun
A new day has come"

Love!

Nu har jag packat nästan allt, bara det här vanliga som tandborste och smink kvar, det som man alltid måste ta sist.
Tre flyttkartonger blev det, och så min stora otympliga (men snygga :P ) väska.
Jag har varit så avtrubbad över hela den här flytten de senatse två-tre veckorna och i dag kom jag fram till att just det har varit min resfeber. Jag brukar inte få resfeber så jag har inte känt igen det men nu sitter jag här med en krånglig mage, några nätter med dålig sömn bakom mig, en ångestklump i halsen över allt jag tror jag kommer glömma här fast jag vet att jag är bra på att packa ner allt.
Känner mig grymt virrig och stirrig, sitter fortfarande i nattlinne trots att jag varit vaken sen åtta. Allt går trögt, fingrarna rör sig så långsamt och jag får huvudvärk så fort jag vrider på skallen.. resfeber! Eller kanske flyttfeber..

Tänk om jag inte blir omtyckt då? Jag kanske är jätte ful och dålig på att spela teater och har en knasig dialekt? Jag kanske har fula kläder och konstiga åsikter och skumma tankar? Jag kanske inte alls passar in? Jag tror jag kommer svimma på planet, eller tåget, eller skolan.. eller på alla tre ställerna.

Åh, det här kommer bli så jävla bra :D
Och jag kommer grina för sån är jag, jag är blödig och jag gråter när jag blir rörd, och ledsen, och arg, och glad, och när jag ser något vacker och när jag läser en bra bok och när jag tänker på alla som kan dö ifrån mig. För det gör jag, jag tänker på alla som kan dö ifrån mig. Jag är nog en väldigt känslosam människa, inte känslig, känslosam och det är helt underbart. Jag blir lätt glad, lyrisk, lycklig, ledsen och arg. Jag tror jag är en krydda för mitt eget liv.

Och jag kommer gråta över alla underbara som jag lämnar här.
Lilla Ida och lilla Vic. Hur ska jag klara mig?
Nä, nu blir jag känslosam igen och jag har inte tid för tårar nu.. måste packa ner datorn.

Tisdagen den 19:e augusti och Sara blir Blekingebo.
Det är något att sätta en postitlapp för.

...

Nu ska jag börja packa ihop mitt liv för att flytta på det.
Feels.. good!

Summa: Jag har mycket saker.

Sara och hennes gode vän Micke sitter i telefon med varandra i dryga timmen, när denna timme börjar lida mot sitt slut styrs samtalsämnet in på kändisar när Micke säger:

Micke - Åh, jag trodde det var din favorit på tv. Men det var det inte.
Sara - Vilken favorit?
Micke - Han från Brokeback..
Sara - Den ljusa eller mörka?
Micke - Den mörka..
Sara - Ah, Jake Gyllenhaal.. han är gullig. Men jag har kommit fram till att Heith Ledger också är min favorit och han är död så det är bättre att ha han som favorit så slipper man ha ångest över att snubben ska gå och gifta sig med en tant med två barn!
Micke - Vem ska gifta sig?
Sara - Jake! Och nu har han sparat skägg också.
Micke - Jasså..
Sara - Han är faktiskt skitsnygg i skägg!
Micke - Det är jultomten också!

Haha :D
Sen kom jag på mig själv med att veta skvaller om kändisar jag faktiskt inte bryr mig värst mycket i och kom till den självklara insikten att det beror på mitt arbete på macken, där ser man alla uppslag och där hör man allt prat.

Och så åter till summan av kardemumman: Vänner är till för att ge varandra ångest. Som min kära ovan nämnda vän aldrig glömmer att påminna mig om ;)

Night!

Okej, det börjar som landa i mig nu att jag fyller 20 år och ska flytta härifrån och att det faktiskt inte är fler än två som tänker ha avslutnings/födelsedags-fest med mig.

Det känns... otroligt, otroligt tråkigt.

Jag tror nog kanske att jag struntar i det här och bara flyttar istället. Det är ju trots allt bara ett 20årsfirande och avslutningsfest.. det är inte så jävla viktigt.
Jag har inte ens tänkt på de såhär innan jag fick ett telefonsamtal idag av en vän som var chockad över att ingen annan av mina vänner tänker komma.
Och det känns bara.. nej.

Det blir inget av, jag ids inte.

Gorma och Störman (Jag och Sebad) under årets revy. Klockrent :P

Idag har det hänt många lustiga saker.
Jag och Sebastian åkte bil och åt glass. Han åt en Magnum och jag åt en självmordsbenägen Daimstrut.
Sebastian frågar mig:
-Vill du smaka nya Magnum?
-Nej tack, jag gillar inte glass.
Svarar jag, varpå min daim blir förbannad och hoppar ur handen på mig och kletar socker mellan fingrarna på min andra hand. Snacka om att jag döda daimen efter det! Jag avskyr klet och speciellt socker mellan fingrarna.
Så alltså, arg glass = död glass! Haha :D

Sen har ju vår kära Sebastian tagit sig an en liten vana att replikera negativa påstående med att beskylla personen som yttrat sig för att vara just det negativa i fråga.
Tex:
Någon -Det här var ingen god soya..
Sebastian - Men DU är soya!

Någon -Det här var faktiskt ganska äckligt..
Sebastian -Men DU är faktiskt äcklig!

Idag upptäckte vi att det kanske inte passar så bra vid alla tillfällen när Sebastian skulle parkera och jag säger:
Sara -Hojja! Här skulle jag aldrig parkera!
Sebastian -Nå, värför inte då?
Sara -Det är ju så nedrans trångt..
Sebastian -Men DU är trång!

Och där är det nog dags att sätta punkt för ikväll..