etteko

Det ligger helt på sniskan.

Min kväll:
Sara och Bilal slåss i köket, som vanligt. Sara springer ut ut köket när Bilal ska sprätta vatten på henne och springer den vanliga rundan i korridorerna, gör en tvär sväng och PANG! springer rätt in i en dörrstopp och tänker "helvete nu slog jag i tån igen" sätter ner foten och tänker "helvete, det gör ont på riktigt. Tån känns sned."
Blir chockad och yr som vanligt när det händer nåt och säger "Shit, Bilal jag tror jag bröt tån" han skrattar och jag säger "Seriöst jag tror på riktigt att jag bröt tån".

Sen tittar jag ner på min stumpa (ja, jag vet att jag böt från tredjeperson där) och ser att min socke sticker ut på ett konstigt sätt. Vinglar in i väggen, går mot duschen och tänker "kallvatten". Tar av strumpan och säger "Bilal, du får titta annars tuppar jag av" Bilal är tyst.. Jag säger "Är den sned?" Han säger "Den är sned!"

Sara får dessa välbekande flimrande fläckarna framför ögonen och ramlar in i väggen. Sen är det grått för ögonen medan Sara försöker hitta kallvattnet på den förbannade kranen. Bilal lägger Sara på en bänk och hämtar is.

Rolla ringer någon slags sjukhusväxel som säger att vi ska komma in så efter en stund har jag blivit buren in i en bil och sitter med Erik, Bilal, Björn och Rola påväg mot Karlshamn. Jag mår illa.

Nå, akutvistelsen var som akutvistelser är flest; fem timmars väntan och ingen hjälp. Blir röntgad och väntar..
Efter ännu en halvtimme kommer läkaren in och säger "Nu ska du åka hem"..
-Vah?
-Ja, nu ska du åka hem.
-Men, är det inget fel på mig?
-Jo, du har brutit ena tån och stukat den andra.
-Och vad ska vi göra åt det, jag kan inte stå på foten. Jag kan inte ens böja den för att den är så svullen.
-Vi gör ingenting.
-Men man brukar i alla fall tejpa tår så dom inte blir snea! Den står ju för sjutton rätt ut och är vriden..?
-Ja, men du får använda träskor.
-Men jag kan inte GÅ!
-Nä, men du får använda träskor och stabila skor.
-Jag KAN inte GÅ!
-Näe..
-Men vad sjutton ska jag göra då? Mot smärtan? Knapra alvedon och hoppa på ett ben?
-Ja.
-Jaha, tack då..

Sen åker vi hem och väl hemma ringer doktorn och säger "Du, vi har upptäckt nåt på din röntgen. Du får komma tillbaka på måndag för en klinisk undersökning och för att se att ingenting är felställt."
-Ehm.. min tå står rätt ut från foten, jag är ganska säker på att den är felställd.
-Du får komma på måndag.

Så imorgon är det jag som går (läser hoppar på ett ben) till vårdcentralen här nere och säger "Hej, jag vill träffa Flygare så han kan pumpa mig full med morfin, lustgas och allt knark han kan finna på, slå mig i huvet så jag tuppar av, och sen slita min tå på plats. Tack!

Inte en chans att jag tänker hoppa runt på ett ben med en svullen, dundrande fot till på måndag så att tån hinner börja läka för att sedan knäcka tillbaka den. Jag fick för fan inte ens en avledon eller hjälp ut. Inte ens bärhjälp med väskan och jackan, inte ens någon som öppnade dörren! Jag hoppade längs korridorerna och stödde mig mot väggarna för att inte svimma igen. Jag fick inte ens en krycka.
Skit!

Nu ska jag gråta ut min ångest inför imorn och den stundande tåknäckningen.
Björn kom i alla fall och knackade på mitt fönster och sa godnatt :)
Han är allt bra han!

Nu natten..
Jag har något att skriva om nästa gång.

Natten..