Galenskaper
Shiiit, vad ska jag ta mig till? Jag är galen! Åh, Gud! Åh, Gud! Jag var tvungen att svara "I know. That's why you like me ;)".
Kanske skulle jag ha skrivit "I know. That's beacuse you like me!". Hah! Det hade ju varit storslaget och mer sanningsenligt ;)
Nej fy, så jag tänker. Det visar ju bara på mina galna rubbningar. Det är ute med mig, lika att inse det redan nu.
Och om ni nu undrar varför jag är på ett sådant strålande humör beror det på att jag öveumplades med en extra lön och jag känner mig rik och oövervinnerlig. Ja, i alla fall idag och ungefär tre dagar frammåt :)
Det första jag gjorde var att gå in på intenet och beställa hem lite prylar som jag velat ha allt för länge nu. Underbart :)
Nu sitter jag och väntar på svar om hur det blir med våra planer. Spännande..
Den här veckan blir bra och nästa vecka blir förhoppningsvis bättre. Det ser ut att bli ett par ljusa två veckor nu först, sen ser vi, sen ser vi. Men då har förhoppningsvis mina prylar kommit så jag kan lägga min energi på dem istället.
Tjing!
There's no more rabbits in my hat to make things right
Leave and don't look back. I won't follow
We have nothing left. It's the end of our time
We can't cry the pain away
We can't find a need to stay
There's no more rabbits in my hat to make things right
Out of my life, Out of my mind
Out of the tears we can't deny
We need to swallow all our pride
And leave this mess behind
Out of my head, Out of my bed
Out of the dreams we had, they're bad
Tell them the fairytale gone bad
Vilken kaotisk kväll. Kanske man skulle fara långt åt helvete iväg ett tag..
I can't cry the pain away.. men det lättar lite för stunden.
Nu vill jag inte vara med mer. All den här likgiltigheten som bara krockade med allt som var dåligt imorse tog den sista lilla glöd jag hade. Nu vill jag hem till min mamma och bara sitta där i hennes knä som när jag var fem år och någon kompis hade snott min docka.
Det är bara alldeles för mycket, det får inte plats nåmer. Jag känner på mig att det här är ett värre monster att tampas med de tysta stunderna på dagen än det var förra gången. Det är som mycket större och mer substanslöst nu.
Det är inte bara ensamheten, den är självvald, utan nu är det hela jag. För nu måste allt göras om på nytt. För nu vet jag ingenting igen.. Jag vet bara att jag inte fungerar just nu.
Kanske jag skulle gå ut en sväng i åskan och regnet och försöka lära känna mig själv igen..
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your hand.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.
Thi hi..
Statoil Södra är nog det bästa stället att jobba på. Jag trivs så jäkla bra! Alla är så roliga och alla kunder är så mysiga (nästan). Det här är nog drömjobbet bland de jobb som inte kräver utbildning för mig :)
Okej, igår skulle det inte låtit likadant men det var för att det vär värsta dagen på evigheter. Det sa till och med Ingela. Till råga på allt var jag ensam på stället i fyra timmar. Woi woi..
Annars har veckan varit bra, slitsam men bra. Har sovit lite lite och rännt lite mycket.
Sen har jag hämtat resten av sakerna från Mats, skönt att ha allt samlat på samma ställe igen.
Nu måste jag faktiskt ta tag i mitt liv och städa upp lite innan jag blir hämtad till stan.
"I'm not here for you're entertainment! You don't really wanna mess with me tonight.."
Snipp, snapp, snut. Så var sagan slu.. Nä! Si det var den inte alls det!
Jag orkar inte vara den som håller i tyglarna. För en gångs skull ska jag bara släppa dem och flyta med.
Så länge ingen eller inget kommer till skada så varför ska jag vara sådan?
Snipp, snapp.. Kvällsluften kallar.
"But I can't do this all on my own.. No, I know, I'm no superman.."
..I'm moving up, nothing can hold me down
Javisst. Nu sitter jag här hemma efter en väldigt hård och innehållsrik festnatt. Det hela började med en nubbe hos Jocke och slutade i Idas gigantiska säng. Inget snusk där, bara så ni vet.
Uppklädda och fina strosade vi iväg för att sätta igång kvällen hos, som sagt, Jocke. Och med matbristen de senaste dagarna i åtanke var vi förståndiga nog att planera för en lugn afton.
Nu var det ju så att en viss Bengan fyllde år så det här var ett kalas och självfallet ska man skåla för födelsedagsbarnet. Vi skålade i snapsglas med mintu och eftersom jag varken tycker om eller är särskilt tålig mot ren sprit i vanliga fall så tänkte jag att det räcker med den snapsen i några timmar. Det gjorde det..
Vi kom i alla fall fram till Ferrum efter några stopp och omvägar och där dansade vi som hollon som jag sa att vi skulle. Äntligen :) Trots att det var lite för mycket folk så var det roligt att få komma ut och svänga på svansen lite.
Sen somnade jag och Ida i Idas stora säng och lyckades sova några timmar. Och jag mådde inte bra imorse och jag mådde inte bra vid lunch och inte heller vid middagstid men dagens killer var ju ändå åtta-timmars-skiftet på macken och jag mår fortfarande lika jävla illa som jag bör.
Så nu go vänner har jag just kommit hem från jobbet och tänkte försöka sova bort mig baksmälla tills imorn.
Föresten så är jag sjuk för en gångs skull. Jag har ont i halsen, känner mig degig och har börjat få underliga märken på ena armen. Jag tror jag håller på att dunsta bort, falla isär bit för bit.. hihi :)
Nej men för en gångs skull så tänkte jag faktiskt gå til sjukhuset och fråga vad som är fel med mig och få svaret "Men Sara lilla, du är inte sjuk. Du är bara sjuk i huvet och borde läggas in. Det finns inget på din arm.. du finns inte. Allt är bara en illusion, en uppdiktad frammanad dröm.." Eller kanske inte. Förhoppningsvis ett botemedel.
Och jag tror jag har hittat det där lilla inom mig som känner och tänker igen.
"..I'm moving up, nothing can hold me down"