etteko

Inte nu efter min upptäckt av det riktiga livet. Det skulle vara helt omöjligt för mig att komma tillbaka.
Jag tycker synd om alla inrotade stackars själar som klagar på alla som har mod nog att lämna det trygga, tråkiga, fördjävliga liv de lever och sticker långt, långt bort. Jag tycker synd om alla som tror att de har allt men aldrig har provat något annat. Jag tycker synd om alla som är så trångsynta att de inte kan se andra möjligheter och jag är glad att ni inte längre finns i min vardag som små energitjuvar som äter mig inifrån och trycker på mig för att jag minsan inte ska tro att jag är något.

Men vet ni.. jag är så jävla mycket mer än ni någonsin ens skulle våga drömma om att bli. Jag är så jävla levande att det är helt sjukt och jag unnar er ingenting. Jag tror det kallas hat och jag trodde inte jag var mäktig nog att känna sådana känslor. Så grattis, ni har gjort mig mäktig nog!

Och nu sitter jag här, livs levande i mitt underbara, trånga internatrum och känner mig sjukt lyckligt lottad. Lycklig att jag är här, lycklig att jag lever, lycklig att jag är lycklig och jag sätter lite värde på att jag träffat alla dessa mögliga idioter som fått mig att må piss halva mitt liv för annars hade jag inte varit här, jag hade inte varit den jag är och jag hade kanske inte varit så här glad.
Och visst finns det idioter här med, jag har redan träffat två. Men jag har lärt mig sålla bort sådant som jag inte vill ha. Jag har lärt mig att acceptera mina åsikter och känslor och jag växer så mycket här att jag nästan får växtvärk i själen.

Och jag kommer aldrig tillbaka, aldrig helhjärtat, för jag har flyttat. Inte bara kroppsligt, jag har flyttat helt och hållet.
Och det här är kanske inte mitt hem, mitt hem har jag bara i mig. Som en liten varm, glödande boll är hemmet i mig och jag är glad att jag har insett det. Där jag är, där är jag hemma och när jag kommer tillbaka vecka 44 så kan ni ge er tusan på att jag plockar ut den bollen och lämnar den här, den ska inte med dit upp igen.
En dag, inte så långt in i framtiden, kommer jag plocka ut mitt hem och bygga upp det på en fin plats någon annanstans som inte heter Kiruna. Någonstans... och jag har en liten känsla om var det kan bli.

Nu ska jag inte längre filosofera, nu har jag varit djup nog för stunden. Jag ska ta en lång uppfriskande dusch, sluta må illa (jag mår alltid illa när jag är på dåligt humör och med tanke på att jag ser en av dessa mögliga idioter varje dag mår jag således också illa varje dag), ringa Mjölle och ta en romantisk promenad till.. skräll! ICA ;P

Jag saknar er mina små tokar uppifrån norr, snart ska jag klampa in i era liv och tvinga er att umgås med mig en hel vecka så jag får tillbaka mina norrländska manér ;)

Gulle!